Fler ord än konkreta förslag i klimatfrågan2007-10-31

De politiska ledarna i EU talar gärna om unionens klimatpolitik. Men det är - än så länge - mest ord och ganska lite handling.

När Frankrikes president Nicolas Sarkozy häromdagen upprepade att han anser att USA och Australien – och andra länder som inte har undertecknat Kyotoavtalet – borde tvingas betala en särskild utsläppstull, var det ytterligare ett tecken på den strid som väntar rörande innehållet i EU:s miljö- och klimapolitik.

Den som enbart lyssnar på högtidstalen kan möjligen förledas att tro att EU redan har en sammanhållen politik inom detta högaktuella område. Men när unionens stats- och regeringschefer i våras (med visst buller och bång) satte klimatpolitiken högt upp på den politisk dagordningen var det enbart början på en lång förhandling om politikens innehåll.

Att det nya reformfördraget innehåller en ny skrivning om klimatfrågan är möjligen ett tecken på att unionen menar allvar. Men när EU:s medlemsländer ska gå från ord till handling tvingas medlemsländerna ta ställning till en lång rad svåra och kontroversiella frågor där det finns många motstridiga intressen och ståndpunkter.

Tänk bara på kopplingen mellan klimat- och energifrågan och på det säkerhetstänkande som verkar betyda allt mer när EU:s ledare funderar på Europas beroende av gas- och oljeleverenser från Ryssland.

Den nya ”solidaritetsklausul” som Polen lyckades utverka i det nya reformfördraget innebär ett starkt stöd för de länder som anser att EU:s energiförsörjning framförallt är en fråga om gemensam säkerhet – inte om miljöhänsyn.

Fundera också på hur unionens fattigare och nyare medlemsstater ska kunna övertygas om att de ska dra ned sina utsläpp ytterligare, trots att de fortfarande har en bra bit kvar innan de har nått upp till samma levnadsstandard som de äldre och rikare EU-länderna.

EU:s politiska ledare har visserligen kommit överens om att unionens utsläpp av växthusgaser ska minska med 20 procent fram till 2020. Men det finns ännu inga konkreta förslag om hur det ska gå till.

Det förslag rörande ländernas ”bördefördelning” som för närvarande förbereds är tydligen så kontroversiellt att kommissionen häromdagen förklarade att förslaget inte kommer att kunna presenteras förrän i början av nästa år (det skulle ha kommit i december).

Om dessutom Frankrike på allvar hävdar att klimatfrågan ska användas som ett vapen inom handelspolitikens område, innan förhandlingarna om hur världen ska hantera klimatfrågan efter Kyotoavtalet ens har inletts, är det upplagt för nya strider.

Det kommer helt enkelt att ta tid utforma en samlad klimatpolitik i EU. Den som de politiska ledarna redan har utlovat – och fått applåder för.