Fortsatt fördragstrassel2007-10-01

Dagens Nyheters tidigare utrikeschef Bengt Albons har startat en spännande utrikesblogg där jag ska skriva krönikor - idag om EU:s fortsatta fördragstrassel.

Titta på Bengts stiliga www.utrikesbloggen.se. Där finns mycket läsvärt för den som vill följa debatten om svensk och internationell utrikes- och säkerhetspolitik.

Min krönika kan också läsas här:

Fortsatt fördragstrassel

Just nu pågår slutförhandlingar om EU:s nya fördrag. Polen och Storbritannien fortsätter att ställa krav som trasslar till EU-ledarnas planer, och frågan är vad som till slut kommer att finnas kvar av EU:s storstilade konstitutionella projekt.

När EU:s stats- och regeringschefer samlas till toppmöte den 18-19 oktober ska de enligt planerna komma överens om ett färdigförhandlat nytt så kallat reformfördrag. Det består av resterna av det konstitutionella fördrag som de franska och nederländska medborgarna röstade bort försommaren 2005.

Redan i juni i år kom EU-ledarna överens om huvuddragen i det nya reformfördraget. Efter delvis ganska dramatiska förhandlingar – där Polens företrädare länge framhärdade i sina krav rörande de nya beslutsreglerna – överlämnades detaljfrågorna till en regeringskonferens som nu håller på att slutföra sitt uppdrag. Efter toppmötet i oktober ska fördraget undertecknas vid en högtidlig ceremoni i december och därefter väntar en ratifikationsprocess som säkert kan innebära nya problem för EU-ledarna.

Visserligen har regeringarna i både Nederländerna och Storbritannien nyligen förklarat att de inte tänker folkomrösta om EU:s nya reformfördrag - och sannolikt kommer inte heller Danmark att ordna folkomröstning - men det verkar som om opinionen för folkomröstningar växer lite varstans. Och fördragsmaskinieriet trasslar redan. Både Polen och Storbritannien har in i det sista fortsatta krav på förändringar och fler opt-outs. En del kan blir riktigt besvärligt.

Polen håller som vanligt hög svansföring och har för närvarande hakat upp sig på den ganska komplicerade mekanism som gäller om länder vill motsätta sig ett gemensamt beslut. Det gäller den sk Ioanninakompromissen, som innehåller en mekanism för en minoritet ( länder som skramlar ihop 26 röster) att hindra ett beslut om det anses skada ”vitala nationella intressen” .

Enligt Financial Times vill nu Polen att sådana beslut ska kunna skjutas upp ändå till dess det uppstått enhällighet i frågan. Andra länder fruktar naturligtvis att en sådan regel skulle kunna lamslå EU:s beslutsmaskineri, eftersom Polen anser att väldigt många frågor är av vitalt nationellt intresse.

Eftersom en av de stora, kvarvarande nyheterna i reformfördraget handlar om att det ska bli enklare att fatta beslut i det utvidgade EU är polackernas krav dessutom ytterst känsligt. Vad skulle egentligen bli kvar av det nya fördraget om det inte kommer att innebära ett enklare och snabbare beslutsfattande?

Om polackerna vill kunna hindra gemensamma beslut fram till dess alla är överens kräver slåss de egentligen för bibehållen vetorätt. Det gjorde också Charles de Gaulle på 1960-talet, vilket fick till följd att lagstiftningsprocessen i det dåvarande EEC lamslogs.

Också när det gäller den nya stadgan för grundläggande rättigheter i EU återstår en hel del förhandlingar. Storbritannien lyckades i juni få ett undantag från stadgan och Polen vill helst ha detsamma. Det sägs också att Storbritannien för närvarande kämpar för att begränsa EG-domstolens rätt att granska beslut som rör sanktioner mot enskilda.

Britterna vill tydligen sköta sin terrorkamp utan besvärande krav på medborgerliga fri- och rättigheter från EU:s institutioner. Men kan verkligen EU ha regler för grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter som inte alla medlemsländer måste följa? Tydligen.

Så föga sammanhållen håller den Europeiska unionen på att bli.