Sarkozys dimridåer2007-09-13

Det verkar som om Frankrikes president Sarkozy är beredd att slakta en hel del gamla heliga franska kor i EU. Härligt! Men det ligger en hel del dimridåer över Sarkozys budskap.

I ett utrikespolitiskt linjetal den 27 augusti hyllade Sarkoz EU och försäkrade att unionen är Frankrikes första prioritet.

Han talade om betydelsen av det nya reformfördraget, om de fransk-tyska förbindelserna och om att han vill att EU ska få ett starkare gemensamt försvar(....).

Han tog också upp Turkiet och försäkrade att förhandlingarna kan fortsätta - till en viss gräns. Att förhandla om 30 av de 35 kapitel som EU:s aquis innehåller är inga problem, sa han.

Detta har tolkats som en positionsförändring. Riktigt så enklet är det inte. Sarkozy vill fortfarande inte ha med Turkiet i EU och kommer att försöka förhindra det, trots att förhandlingarna rullar på.

Så här uttryckte sig Sarkozy:

" Of the 35 chapters that remain to be opened, 30 are compatible with association. Five are compatible only with accession. I told the Turkish Prime Minister: let's deal with the thirty that are compatible with association and then we'll see.I think this is a solution that doesn't betray the wishes of the French and that, at the same time, gives Turkey hope. Obviously, if this compromise formula is rejected, I would simply remind you that we need unanimity in order to continue the discussions."

Sarkozys positionsförändring när det gäller Turkiet är alltså inte särskilt stor.

När det gäller EU:s jordbrukspolitik har Sarkozy förklarat att han är beredd att ge klartecken för en ordentlig översyn.

Men vad innebär det?

När Sarkozy samtidigt talar om att han vill "skydda" produktion i EU - och Frankrike - undrar man vilka planer som egentligen smids i Elyséepalatset.

I dagens Financial Times säger kommissionens ordförande Barroso att han hoppas att Sarkozys förändrade attityd kan leda till att CAP anpassas och förändras: "We have to adapt the CAP to the new challanges of today".

Men vad detta innebär i praktiken återstår alltså att se.

Frankrike är fortfarande EU:s jordbruksbjässe, och det skulle förvåna om inte Sarkozy egentligen slåss för fortsatta murar mot omvärlden och någon form av fortsatt stöd till franska bönder.

En hel del dimridåer ligger med andra ord kvar över Sarkozys EU-politik.