EU:s övernitiska säkerhetskontroller2007-08-22

Äntligen höst igen - och dags för nya EU-kommentarer.

Efter sommaren verkar EU-kommissionen till slut ha insett att de nya, övernitiska säkerhetsföreskrifterna för flygresor drar ett löjets skimmer över unionen.

Alla som under sommaren har rest med flyg i EU vet vad jag menar.

De säkerhetsföreskrifter som EU-kommissionens klubbade förra hösten är delvis utformade på ett sätt som gör att man inte vet om man ska skratta eller gråta.

Är det verkligen nödvändigt - i terrorbekämpningen namn - att beslagta och slänga alla nappflaskor och nyköpta schampoflaskor m m som innehåller mer än 100 ml vätska?

Det är nog fler än jag som undrar hur många terrorister som EU stoppar på detta sätt.

Nu har EU-kommissionen lättat något på de rigorösa bestämmelserna. Passagerare som kommer med flyg från något land utanför EU och som byter flyg i unionen måste inte längre slänga vätskorna de handlat i tax-free butiken vid avresan.

Denna bestämmelse har nämligen lett till så stora mängder sopor på flygplatserna att det har blivit ett problem.

”Vi måste hitta rätt balans mellan säkerhet och bekvämlighet för passagerarna”, förklarade EU:s transportkommissionär Jacques Barrot i början av augusti.

Tack för det.

Kommissionens förordning är dessutom ett exempel på den ansiktslösa, bryåkratiska lagstiftningen i EU. Den borde också förändras.

Om detta talade jag vid en konferens i riskdagshuset den 9 maj 2007:

" Den slutna EU-politikens konsekvenser"

Tack för inbjudan till detta intressanta seminarium.

Jag tror inte att särskilt många svenska medborgare så där till vardags brukar fundera över hur EU påverkar deras liv

Om man inte är bonde förstås – då har den gemensamma jordbrukspolitikens krångliga labyrint och ibland outgrundligt konstruerade stödsystem sedan länga blivit en del av vardagen

Men har ni som jag varit på flygresa i Europa på sistone?

Då har ni nog funderat över hur det kommer sig att alla resenärer numera måste finna sig i att överlämna små plastpåsar vid säkerhetskontrollerna

I plastpåsen ska allt som innehåller vätska och som man vill ha med sig in i kabinen läggas

De små behållarna till ögonlinserna, den pyttelilla nappflaskan, det lilla lilla röret med läppglans

Inget får man ta med sig på planet om det inte först har förslutits i en plastpåse

Det får dessutom bara vara maximalt 1 deciliter vätska i varje tillåten enhet

Och jag tror att det är fler än jag som har råkat ut för att säkerhetsvakterna har beslagtagit och slängt den där speciella flaskan med bodylotion av särskilt märkte som dottern absolut ville att man skulle köpa i London

Bara därför att den innehöll mer än en deciliter vätska

Och jag VET att de här nya, tuffa reglerna för kontroll vid Europas flygplatser har lett till att den som råkar heta Mohamed eller Fatima och som har mörkt hår

numera får räkna med att de utsätts för intim granskning även om de är svenska medborgare, bor i Sollentuna och aldrig ens har tänkt tanken att de skulle kunna ha något gemensamt med Usama Bin Laden

Köerna till säkerhetskontrollerna växer runt om i EU och folk tar snällt av sig skorna för att de ska kontrolleras i särskilda apparater som kan genomlysa klackarna och kontrollera att det inte ligger några knivar där

Och allt detta står vi snällt ut med – i alla fall än så länge – därför att ingen av oss vill sprängas i luften av Usama eller någon av han kompisar

Men jag tror att det är fler än jag som funderar över om det här verkligen är ett effektivt sätt att jaga terrorister

Och vem som egentligen kom fram till att det just är en enda deciliter vätska som man får han med sig på planet?

Var det ett klokt beslut? Finns det några belägg för att det inte går att tillverka en sprängladdning med mindre vätska än en deciliter – ellr vad var det egentligen som låg till grund för det beslut som påverkar oss så fort vi vill resa någonstans?

Det är en ganska intressant fråga, tycker jag, för den som vill fundera över europeiseringen av svensk politik och förvaltning

Beslutet om vätska på flyg som alla i EU sedan september förra året måste underkasta sig fattades nämligen av en av unionens många expertkommittéer

Den 27 september 2006 samlades ledamöterna i EU Aviation Security Committee och det sägs att det fördes långa diskussioner innan expertkommittén mot slutet av dagen kom fram till ett antal rekommendationer

bland annat rörande det där med en deciliter vätska

som kommissionen bara en vecka senare klubbade och som därefter blev bindande regler i alla länder i hela unionen

Det här beslutet fattades andra ord inom ramen för det som kallas för kommittologin i EU

Kommissionen får ju i vissa fall själv utfärda rättsakter som är bindande i medlemsstaterna

Rådet kan delegera rätten att lagstifta till kommissionen

men vill behålla inflytande

och föreskriver därför att förslag till åtgärder ska föreläggas en kommitté som består av representanter för medlemsländerna, ofta förvaltningsmynidgheter och kommissionen

det finns rådgivande, förvaltande och föreskrivande kommmittéer

om kommissionen inte vill följa kommitténs råd hänskjuts frågan till rådet igen

kommittologin är därför verkligen ett exempel på en invävd europeisk förvaltning

Kommittologin ses ofta som en harmlös del av EUs lagstiftningsapparat

och ofta handlar det om att förvandla och genomföra politiska beslut till oförargliga detaljbestämmelser

Men kommittologin ligger bakom en växande del av unionens samlade regleverk

vilket docent Carl Fredrik Bergström har visat i flera intressanta studier

i september förar året publicerades t ex en rapport som visar vilka organ som har klubbat EU:s lagar de senaste trettiofem åren – mellan 1970 och 2005

Där kan man se att kommissionen under hela denna period har antagit fler förordningar än rådet

vilket möjligen är naturligt eftersom det ofta handlar om föga upphetsande detaljer inom t ex den gemensamma jordbrukspolitiken

Men den här statistiken visar också att kommissionen under 2004 och 2005 för första gången hittills antog fler direktiv än rådet

och direktiv har ju ofta en politisk kaliber

Carl Fredrik Bergströms förklaring till kommissionens ökande betydelse som lagstiftare i EU är

att det kan vara ett tecken på att politikerna för närvarande är ganska nöjda med vad de har åstadkommit i EU och att EU-politiken numera mest handlar om att förvalta och genomföra

eller att det kan tyda på att det för närvarande saknas politisk vilja att bryta ny mark i EU

Oavsett förklaring tycker jag att det är en intresssant studie som visar att expertstyret fortfarande är omfattande i EU och mitt exempel om förbud mot mer än en decililter vätska på flygningar i eU visar tycker jag hur ett till synes harmlöst genomförade beslut ändå får politiska konsekvenser

Irriterade och kränkta medborgare i hela EU undrar kanske

Vem fattade beslutet?

Och själv tycker jag att det är uppenbart att EU i det klassiska dilemma som handlar om effektivitet kontra demokrati under allt för lång tid har betonat effektiviteten

Och eftersom det idag är den 9 maj och precis 57 år sedan som Frankrikes utrikesminister Robert Schuman satt och våndades under regeringssammanträdet i Paris

och sedan en medarbetare till slut viskat till honom att Konrad Adenauer stod bakom hans plan för den europoeiska kol och stålindustrin

förklarat förslaget för regeringen och fått den att sluta upp bakom hans storstilade plan

och sedan efter ett par timmar – kl 18 – kallat till presskonferens och där på sin ganska speciella ranska med lätt luxemburgsk brytning förklarat att Frankrike och Tyskland tänkte inleda ett alldeles nytt slags samarbete

där länderna skulle överlåta anasvaret för kol och stålindustrierna i de båda länderna och i andra som vilel vara med till en övernationell myndighet – den Höga myndigheten

Ja, eftersom det är exakt 57 år sedan detta hände och vi idag vet vilken otroligt effektiv mekanism för internationellt samarbete som Robert Schuman därmed introducerade i Europa

så kan det också just idag vara relevant att diskutera konsekvenserna av det i huvudsak expertstyra samarbete som Kol och stålunionen och senare också EG och EU har kommit att bli

Effektiviteten kan som sagt inte ifrågasättas

Jämför med Europarådet som inrättades redan 1949 men som konstruerades på mer traditionellt vis med en parlamentarisk församling, bibehållen vetorätt och inga överstatliga befogenheter och ingen överstatlig myndighet

Europarådets konvention och domstol inom området för mänskliga ärttigheter har ju varit oerhört betydelsefullt

men det är inget tvivel om att det är EU som har svetsat Europas länder närmare varandra inom område efter område och som har gjort att vi numera har gemensamma lagar inom nästan alla områden

Och den som läser vad Höga mynidghetens förste ordförande Jena Monnet, mannen som inspiratör bakom Kol och stålunionen och också formulerade texten i det som kom att kallas Schumanplanen från den 9 maj 1950, den som läser vad han tänkte om Europas styre

den förstår hur trött han var på visioner, allmänt pladder och politiska strider

han ville ha resultat

han var övertygad om att Europas folk ville enhet

och att de därför behövde tjänstemän som stod över nationella särintressen och som inte behövde dras in i politiska strider

utan förstod folket och deras vilja och som utan så mycket tjafs kunde omsätta deras vilja genom att steg för steg först införa gemensamma regler för Europas kol och stålindustrier och sedan efter hand inom allt fler områden så att en gemensam markand och ekonomi och därmed så småningom också ett enat Europa skulle växa fram

nästan utan att folk märkte det

bara kunde njuta av frukterna en en fredlig och allt mer enad europeisk kontinent

Denna Monnets ambition att ställa allt till rätta och styra åt folk var ju förstås tidstypisk och präglad av hans dystra erfarenheter av mellankrigstidens handlingsförlamning inför den katastrof som många såg komma men som ingen förmådde göra något åt

Men jag tror att vi idag ser konsekvenserna av det expertstyre som allt sedan Monnets dagar har präglat den europeiska integrationen

Kommissionen må ha de allra bästa avsikter och föreslå mycket bra och nödvändigt

Men när medborgarna i Europa frågar sig om det verkligen är ett effektivt sätt att bekämpa terrorna att förbjuda oss alla att ta med de där crèmeflaskorna som vi köpte på flygplatsen för att överraska våra döttrar hemmavid

då tycker jag att det behövs ett annat svar än att EU Aviation Security Committes ansiktslösa experter har kommit fram till att det är det som behövs

Tack