Ryssarna i EU2007-04-30

Efter två dagars besök i Riga undrar jag hur länge det dröjer innan de ryska ungdomarnas upplopp i Tallin sprider sig. Det är inte enbart en angelägenhet för Estland och Lettland, utan för hela EU.

Tillsammans med två av mina bästa vänner har jag för första gången (och äntligen) besökt vårt grannland Lettlands huvudstad Riga.

Det har varit oerhört trevligt, intressant och en smula oroande.

Genom Sandra Kalnietes läsvärda bok "Med högklackade skor i Sibiriens snö" ( www.atlantisbok.se) hade jag sedan tidigare fått en levande och gripande bild av det lettiska folkets förfärliga 1900-tal.

Med mig på resan hade jag nu Lars Peter Fredéns välskrivna och intressanta "Förvandlingar. Baltikums frigörelse och svensk diplomati 1989 - 1991" ( också Atlantis förlag).

Fredéns initierade redogörelse påminner om att de baltiska staternas frigörelse byggde på två olika typer av folkliga självständighetsrörelser: folkfronterna och medborgarkongresserna.

I folkfronterna var både ryssar - och letter och ester och litauer med. I medborgarkongresserna fick däremot enbart de som var medborgare i de baltiska staterna före den sovjetiska ockupationen - och deras anhöriga - vara med.

Denna uppdelning i ryssar och icke-ryssar har alltså funnit med ända från början i de baltiska staternas moderna självständighetskamp.

Och trots att man verkligen kan förstå avskyn och ilskan över den sovjetiska inflyttnings- och ryssifieringspolitiken känns uppdelningen idag både obehaglig och farlig.

I Lettland mötte vi ilskna ryssar överallt.

Taxichaffören som buttert körde oss till hotellet. Butiksbiträden som knappt svarade på tilltal.

Bilderna från upploppen i Tallin kändes därför mycket nära.

Och i motsats till utrikesminister Bildt tycker jag att de stora ryska minoriteternas förhållanden i Estland och Lettland visst är en angelägenhet för hela EU.

De spänningar som kan uppstå med Ryssland påverkar oss alla. Dessutom borde etnisk uppdelning och diskriminering inte förekomma i EU.