Vision och verklighet i EU2007-04-25

En ny regeringskonferens och ett nytt fördrag som läggs till alla de gamla i EU. Men det där med "en allt fastare sammanslutning" kommer alltså att finnas kvar - och därmed unionens problem.

Förra veckan arrangerade Utrikespolitiska institutet och Sieps ett seminarium "Från Rom till Berlin EU 50 år" där jag var en av de talare som inbjudits för att fundera över skillnaden mellan deklarationen i Berlin 2007 och Rom 1957:

”Den uppskjutna EU-visionen”

Det är lite kallare idag men annars har det väl inte varit en så här varm och solig och fin vår i Sverige på evigheter som i vår när EU fyller 50 år

Men trots att jag - och de flesta andra antar jag - har njutit av solen och värmen tror jag att det är fler än jag som också har känt en viss oro över sommarvärmen i april på våra breddgrader

Jag tänker på de miljöforskare som länge har varnat för att de pågående klimatförändringarna kanske vid en viss punkt inte alls förvärras successivt längre utan – pang – försämras dramatiskt och snabbt

Är vi redan där, kan man oroligt undra

Och det här funderade jag på när jag läste Berlindeklarationen inför det här seminariet

Det verkar nämligen som om de som har skrivit den här deklarationen också har tänkt på klimatet

Formuleringen om att EU ska visa vägen inom energi och klimatpolitikens område är ju det enda som känns lite annorlunda och nytt

Deklarationen är annars - tycker jag – en ganska pliktskydligt utformad redogörelse för och beskrivning av EU:s framgångar under femtio år

Inget fel med det

Men det är lite trött och språket är ganska dött

Men klimatpolitiken verkar lite otippat ha piggat upp unionen och EUs politiska ledare på sistone

Och jag vet att det finns cyniker i EU:s korridorer som öppet säger Tack Gode Gud för klimatförändringarna

Äntligen finns det ett riktigt rejält gränsöverskridande problem som kan visa alla missnöjda medborgare att EU visst behövs och att deras missbelåtenhet är obefogad

Men jag tror att de som tror att klimatförändringarna kan rädda EU- de kommer att bli besvikna

Visserligen hoppas jag också att EU kan göra något åt miljöproblemen

Men jag tror inte att klimatförändringarna kan lösa EU:s problem

Den uppskjutna visionen som jag har valt som rubrik för mitt anförande här idag ställer nämligen till det för EU

För trots att det inte är något tvivel om att EU har varit och är en otroligt framgångsrik organisation som har betytt och betyder mycket gott för vår del av världen

Finns det outtalad vision om Europa som under alla dessa år har varit en underliggande utgångspunkt för den europeiska integrationen

och trasslar till livet för femtioåringen

Denna uppskjutna vision fanns med i Rom för femtio år sedan och den lever vidare i Berlindeklarationen

Men den har tyvärr inte blivit klarare eller lättare att begripa med tiden

Tvärtom tycker jag att den snarare på femtio år har blivit mer otydligt och samtidigt mer pompöst formulerad och därför ännu svårare att förstå

Och jag tror att det är en förklaring till den ganska allvarliga identitetskris som unionen för närvarande lider av

Vad menar jag då med den uppskjutna visionen?

Ja, det är förstås drömmen om ett politiskt enat Europa – en europeisk federation

Läs Schumandeklarationen!

”Europa kan inte byggas i ett enda slag, eller enligt en enda plan, utan enbart genom konkreta åtgärder som leder till verklig solidaritet byggd på realiteter”

Det är väldigt suggestivt formulerat tycker jag och dessutom är det väl så nära en slogan för EU som man kan komma

Europa kan inte byggas i ett enda slag....

Det är vackert ( och faktiskt ännnu vackare på franska - de skrev bättre på den tiden...)

Och så ett stycke ned i texten förklarar Robert Schuman att syftet med att slå ihop kol och stålproduktionen i Västtyskland och Frankrike – det är, förklarar han:

”Ett första steg på väg mot en europeisk federation”

Det verkar ha varit en helt självklar utgångspunkt för Robert Schuman.

Han som var skolad i 1920-talets europafederalistiska rörelse, och han som efter kriget var med under den omtalade kongressen i Haag 1948 när den snabbt framväxande Europarörelsen samlade sig och lade grunden för det som blev Europarådet – han hade tydligen inget behov av att hymla med vad han hoppades att Kol och stålunionen skulle leda till – en Europeisk federation

Det är väl i och för sig ingen som vet riktigt vad han menade med det – men det var ändå en klart uttalad färdriktning och ett tydligt mål för den process som han var med om att sätta igång 1950

Och – och det är min poäng här idag - den mycket speciella mekanism för beslutsfattande som är EU:s signum allt sedan inte bara Rom 1957 utan också sedan Paris 1951

den är utformad som ett verktyg, ett verktyg som ska användas med ett syfte

nämligen att så småningom skapa en europeisk federation

Medlemsstaterna gick i Paris 1951 och i Rom 1957 med på att överlämna vissa beslutsbefogenheter och en del av sin nationella suveränitet till de gemensamma institutionerna och beslutsorganen

Det fanns ingen plan, ingen färdig ritning, inget tydligt mål för det hela

Bara en förhoppning om att det ena skulle leda till det andra och att det någon gång skulle sluta med en europeisk federation

Visserligen finns det där ordet federation inte med i Romfördragen – men den underliggande färdriktningen var just den

Mer och mer integration - en allt fastare sammanslutning – ett slags europeisk enhetsmaskin var vad man installerade i Rom för femtio år sedan

I den speciella metod för samarbete mellan stater som unionen har utvecklat har den här outtalade visionen hela tiden funnits med

Och metoden har som sagt varit effektiv och gjort mycket nytta

Beslutmetoden är skapad för att handskas med praktiska, föga upphetsande delar av medlemstaternas politikområden

Kol och stål, tullar och andra handelshinder, marknadens funktion

Men expertstyret så som det har utformats i de överstatliga institutionerna är ju inte riktigt hälosamt för en demokrati

Ingen borde därför egentligen vara förvånad över att medborgarna blir missnöjda

Kombinationen av en ständigt uppskjuten vision och expertstyre blir ju att EU rullar på och att det framstår som om inget kan stoppa den europeiska enhetsmaskien

Som journalist är detta mycket tydligt

Imorgon ska t ex RIF-rådet diskutera flera intressanta och i flera fall ganska genomgripande förslag

Bl a två rambeslut - ett som rör hur EU ska bekämpa rasism och främlingsfietlighet och ett om vissa gemensamma rättsäkerhetsprinciper

Och när det gäller det enas slås fast att det i princip ska var förbjudet med följande i EU:

” offentligt urskuldrande, förnekade eller flagrant förringande av brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser...”

Sverige anser visserligen att förslaget inte strider mot svenska konstitutionella regler och att det innebär "en rimlig balans mellan behovet av kriminalisering och hänsyn till yttrandefriheten”

Inga lagändringar kommer att krävas av Sverige, försäkrar regeringen och det är ju skönt

men jag tror att vi alla här i salen inser att det här är ett viktigt förslag, som rör några absoluta grundvalar i ett demokratiskt samhälle.

Att detta inte disktueras, debatteras och utsätts för en kritisk granskning är i sig tycker jag ett dystert exempel på hur långt borta från en öppen debatt med folklig förankring som lagstiftningsmaskineriet i Bryssel befinner sig för närvarande

Här är EUs justitieministrar på väg att komma överens om en ytterst känsliga princip – och det hörs inte ett ord om saken i Sveriges riksdag eller någon annan stans

Och det finns massor av sådana exempel

EU håller ju för närvarande på att skaffa sig något som liknar en gemensam rättsordning för brott och straff och det rör ju verkligen kärnan i vad som för inte särskilt länge sedan brukade räknas till den demokratiska, suveräna statens kärna

Men inte heller här finns det en färdig plan, bara en metod som används allt mer och som har uppfunnits för att förverkliga en vision om ett politiskt enat Europa

Det där märker folk

Kanske inte för femtio år sedan men det blir allt mer uppenbart ju mer samarbetet utvecklas – och det är ett allvarligt dilemma för EU

Därför tror inte jag att klimatpolitiken kan lösa EUs problem

För om EU verkligen vill utforma och få igenom en tuff miljöpolitik för vår tid – som vi vet kommer att innehålla en hel del svåra omställningar både för företag och människor – då kommer detta dilemma bli ännu tydligare tror jag

Tänk bara på frågor som gemensam skatt på koldioxid, förbud för traditionella glödlampor och ett allt tätare nät av naturgasledningar över den europeiska kontienten

Det är politiskt glödheta, laddade frågor som tränger djupt in i vårt vardagsliv och som handlar om ideologi

De förslagen måste diskuteras och ventileras och utsättas för hälsosam granskning i öppen debatt

EU:s konsensusinriktade förhandlings – och expertstyre är inte det bästa beslutssystement om man vill skapa förtroende för och folklig förankring kring de tuffa tag som väntar

Men nu ska tydligen en kort regeringskonferens sammankallas i höst och allt det som luktar vision i det konstitutionella fördraget ska bort och det blir antagligen ett mer ”vanligt” nytt fördrag som ska läggas till allt det gamla och det där med ” en allt fastare sammanslutning” från Rom kommer alltså att finnas kvar

och sedan ska det rulla på ungefär som vanligt, som det har gjort i femtio år

och klimatpolitiken ska ge EU existensberättigande i vår tid

Och det kanske går – ännu en tid

Men ska den ” allt fastare sammanslutningen” till slut leda till en europeisk federation som Schuman och Spaak ville för femtio år sedan?

I så fall har det blivit hög tid att låta medborgarna få säga sitt i EU och förstärka det politiska i unionen, ge medborgarna möjlighet att rösta för den politik de vill ha och förvandla EU från osynlig beslutmekanism till en politisk union och på så sätt förstärka demokratin

Men är det ingen som vill kännas vid det där med en europeisk federation längre?

Då är det dags att skrota visionen, stryka det där med ”en allt fastare sammanslutning” och tydligare utforma EU som ett samarbete mellan stater och förstärka demokratin den vägen

Med andra ord: Förverkliga den uppskjutna visionen eller lägga den på hyllan

Tack