Öppna fler dörrar i EU2007-03-19

Klarar Sverige att leda Nordic Battlegroup nästa år? Under ytan växer ett tvivel som vore värt minst en partiledardebatt i Sverige.

Om detta skriver jag i dagens Sydsvenska Dagbladet:

"Öppna dörrarna i EU"

Sverige ansvarar för en av EU:s stridsgrupper, Nordic Battle Group, som skall stå klar i början av nästa år. Därmed har Europeiska unionen – och Sverige – tagit ett stort och betydelsefullt steg. Problemet är att alltför mycket i EU fortfarande avgörs bakom stängda dörrar, skriver frilansjournalisten och skribenten Annika Ström Melin.

Häromdagen träffade jag en man som tidigare var högt uppsatt inom Försvarsmakten. Vi kom att tala om Sveriges ansvar för en av EU:s stridsgrupper, Nordic Battle Group, NBG. Han var mycket orolig.
Hur skall det gå, undrade han.
Ungefär 2000 svenska soldater utbildas för närvarande för att ingå i den svenskledda stridsgruppen NBG, som skall stå i ständig beredskap under första halvåret 2008. Styrkan skall bestå av ytterligare 500 man från Estland, Finland, Irland och Norge.
Inom stora delar av det svenska försvaret verkar entusiasmen inför detta svåra, avancerade och tidigare aldrig utförda uppdrag vara mycket stor.
Stridsgruppen skall utformas som ett insatsförsvar i miniatyr med ledning, flygunderstöd, flygbasenheter, hamnenheter, transportledning med mera. Därför var min sagesman nervös.
Kommer lilla oerfarna Sverige verkligen att klara detta? Det här är ett uppdrag för Frankrike, Storbritannien och andra europeiska stormakter, tyckte han.
Detta var hans personliga åsikt, förklarade han, som han absolut inte ville sprida till en större allmänhet, när nu allt är på gång och det handlar om att klara det svåra uppdraget.
Men jag tycker att hans frågor borde tas på allvar.

Det verkar både rimligt och bra att EU kan medverka i militär krishantering och ta på sig svåra internationella uppdrag. Huvuddelen av soldaterna i FN:s illa utrustade trupper kommer från den fattiga delen av världen och kan ibland behöva hjälp av avancerade, väl utrustade och tränade européer.
Jag kan heller inte bedöma om Sverige verkligen har tillräcklig kapacitet och erfarenhet för att leda en stridsgrupp, men hoppas att Försvarsmakten vet vad den gör.
Men jag tror knappast att svenska medborgare – eller ens vårt lands riksdagspolitiker – inser vad åtagandet kan innebära.
Genom att inrätta stridsgrupperna har Europeiska unionen – och Sverige – tagit ett stort och betydelsefullt steg. Problemet är att det har skett under alltför stor tystnad, eftersom alltför mycket i EU fortfarande avgörs bakom stängda dörrar. Framför allt inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, där varje land har vetorätt och alla beslut måste vara enhälliga och en god portion hemlig diplomati ligger bakom alla avgöranden.
Därför sker en hel del stort inom EU utan öppen debatt. Men utvecklingen inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har gått fort och Sverige har varit pådrivande.
En förstärkt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik i EU är också en av de mer betydelsefulla förändringarna i det konstitutionella fördrag som Tysklands förbundskansler Angela Merkel försöker skaka liv i. Men i gammal trist EU-stil sker förhandlingarna om det konstitutionella fördraget just nu i hemlighet. Och var det någon som hörde ett enda ord om det svenska försvarets kommande uppdrag under valrörelsen förra året?

Sverige och den svenska försvarsmakten har tagit på sig det svåraste, mest krävande och farligaste uppdraget på ett par hundra år. Det hade varit värt minst en partiledardiskussion.
Svenska soldater deltar visserligen sedan många decennier i andra internationella insatser. Men det är stor skillnad mellan att skicka svensk trupp till Afghanistan – och att leda EU:s stridsgrupp.
Den svenska riksdagen har makt och befogenhet att fatta beslut om att ta hem de svenska soldaterna från Afghanistan. Det förs en öppen diskussion i frågan. Partier och politiker har olika åsikter – medborgarna har en möjlighet att rösta och majoriteten bestämmer. Men ett land som leder EU:s stridsgrupp kan inte plötsligt och ensidigt dra sig ur uppdraget.
Den svenskledda stridsgruppen kommer att stå till EU:s förfogande och måste rätta sig efter de beslut som unionen fattar. Och visst – i EU har Sverige en röst. Men den rösten skulle vara betydligt starkare om svenska medborgare visste mer om – och hade möjlighet att delta i debatten inför – beslut som fattas i EU.
Min födelsedagspresent till 50-åringen är därför en uppmaning:
Öppna fler dörrar och utveckla formerna för demokrati och medborgerligt inflytande i EU.

Annika Ström Melin