Ödesår för Cypern 2009-04-07

Medelhavets vågor rullar in mot stränderna. Det är fantastiskt vackert på Cypern - och kanske, kanske kan det äntligen bli en uppgörelse om öns framtid före årets slut.

Det är första gången jag besöker Cypern, landet som har varit medlem i EU sedan 2004 trots att norra delen av ön fortfarande och sedan 1974 ockuperas av turkiska trupper.

Det är mycket grönare än jag trodde. Palmer och underbart blommande mimosa, överallt.

På barerna sitter solbrända brittiska pensionärer. De verkar lite uppgivna.

De utstrålar den där avslagna stämningen som uppstår när människor som tycker att de borde vara lyckliga upptäcker att de enbart är sysslolösa och därför blir ganska deprimerande.

På gatorna kör bilarna på vänster sida. Den brittiska kolonialmaktens avlagringar finns överallt.

Men i butikerna används euron, i luften är det svensk sommarvärme (ganska svalt, alltså) och i havet ungefär 19 grader.

Härom kvällen fick jag tillfälle att lyssna på George Iacovou, tidigare utrikesminister och idag rådgivare till den grekcypriotiska presidenten.

Han deltar också i samtalen med det turkcypriotiska styret om Cyperns framtid och han verkade ganska optimistisk.

Blir det en uppgörelse före årets slut? Kanske.

Det kommande valet på den turkiska delen av ön blir avgörande, sägs det. Det nuvarande, förhandlingsinriktade styret utmanas av mer nationalistiska krafter - ännu en gång.

En uppgörelse vore förstås betydelsefull - inte bara för Cypern, utan för hela Europa.

Om EU:s pågående förhandlingar med Turkiet ska kunna föras i hamn måste de två delarna aV Cypern ha enats om en gemensam plan för återvändande och någon form av gemensamt styre av ön.

Annars blir det fortsatt trassliga förhandlingar med Turkiet - och fortsatt utrymme för alla som inget heller vill än att att sätta stopp för ett turkiskt EU-medlemskap.

Det är alltså ett ödesår för Cypern - och för Europa.