Irlands förvanskade nej2009-03-23

Det irländska folkets nej till EU:s Lissabonfördrag förvandlades till en fråga om abortlagstiftning - och därför är de pågående förhandlingarna om s k rättsliga garantier inte enbart en irländsk angelägenhet.

Ja, folkomröstningen på Irland anpassades medvetet till det politiska klimatet i Europa, där rätten till abort utmanas och begränsas på många håll.

Om detta skriver jag i senaste numret av tidskriften Ottar - som kan beställas här:

http://www.rfsu.se/ottar_2009.asp

Artikeln kan också läsas här:

" Just nu och under hela våren 2009 flyger EU:s förhandlare mellan Bryssel, Prag och Dublin för att diskutera ”rätten till liv” i unionen.

EU:s nuvarande ordförandeland Tjeckien har tillsammans med Irland lovat att det före sommaren ska finnas ett förslag som kan lösa EU:s nuvarande konstitutionella dödläge.

Och eftersom Irland vill ha rättsliga garantier rörande bl a ”rätten till liv” handlar förhandlingarna om abortlagstftningens gränser och tillämpning i Europa.

En ganska viktig fråga, kan tyckas. Men var är debatten och diskussionen?

Tystnaden och hemlighetsmakteriet beror bland annat på att förhandlingarna sker bakom stängda dörrar. Det är enbart företrädare för Tjeckien, Irland och några högt uppsatta EU-tjänstemän som deltar i samtalen.

I skrivande stund vet inte ens Sveriges EU-minister vad som sägs.

Nej, vi undrar vad som pågår, säger Cecilia Malmström.

Men i god tid före EU-toppmötet i Bryssel juni vill hon veta vad som har sagts. Då förväntas förhandlingarna vara klara och övriga EU-länder förväntas ge Irland s k rättsliga garantier inom ett antal områden som anses ha betydelse för att det irländska folket ska rösta ja till EU:s Lissabonfördrag, när en andra folkomröstning ska hållas hösten 2009.

Irlands regering kräver ett slags skriftlig löfte om att EU inte ska påverka landets politik inom en lång rad områden.

Irland vill försäkras om att varken neutralitetspolitiken, skattepolitiken eller tillämpningen av ”den irländska konstitutionen som avser rätten till liv, utbildning och familj” ska påverkas av EU:s Lissabonfördraget.

Det har vi gått med på, förklarar Cecilia Malmström. Men jag förutsätter att Sverige kommer att informeras om och kan delta i förhandlingarna innan de slutförs. Som EU:s ordförande under hösten 2009 kommer vi att få ansvar för uppföljningen.

Det märkliga med de förhandlingar som nu pågår är emellertid att EU varken har – eller kommer att få – möjlighet att stifta gemensamma lagar inom de områden som Irland anser sig behöva rättsliga garantier.

Lissabonfördraget ger inte EU rätt att harmonsiera frågor som rör neutralitet, skatter eller aborter. Hur kan Irland garanteras undantag från bestämmelser som inte finns?

Det kan undra, svarar Cecilia Malmström. Men den irländska regeringen anser att det behövs särskilda garantier för att folket ska rösta ja till Lissabonfördraget – och då accepterar vi det.

Men trots att Irland inte kan få formella undantag från reglerna i Lissabonfördraget, är det enligt den irländska regeringen ändå viktigt att EU lovar att unionen inte ska och inte kan lägga sig i landets politik, bl a inom abortlagstiftningen område.

Däremed har frågan om abort hamnat på förhandlingsbordet, vilket oroar bland andra Niall Behan vid Ifpa, Irish Family Planning Association.

Folkomröstningen om Lissabonfördraget har använts i syfte att begränsa aborträtten ytterligare. Det är förfärligt, tycker han.

Niall Behan deltog nyligen i en konferens om abortfrågan i Europa som arrangerades av RFSU i Stockholm. Han är upprörd över hur folkomröstningen har vantolkats och förundrad över att det har kunnat ske utan större debatt i Europa.

Det är viktigt att sprida kunskap om det, tycker Niall Behan. Abortfrågan låg inte bakom folkets nej. I åldersgruppen 25 – 34 år röstade 59% nej till fördraget – och det är samtidigt den grupp där flest anser att kvinnor har rätt till abort.

Så hur gick det egentligen till när det irländska folkets nej till Lissabonfördraget gjordes till en fråga om bl a aborter? Faktum är att Irlands nej genomgick en ganska märklig förvandlingsprocess, vilket varken har granskats eller diskuterats särskild ingående.

Irland röstade om EU:s Lissabonfördrag den 12 juni förra året. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hoppades EU:s politiska ledare att unionen äntligen skulle få nya bestämmelser för fördelning av makt och befogenheter och nya regler för att fatta beslut i den allt större unionen.

Om bara Irland röstade ja.

Efter nästan tio års arbete och diskussioner i konvent och regeringsförhandlingar, efter folkens nej i Frankrike och Nederländerna till det konstitutonella fördrag som föregick Lissabonfördraget, skulle unionens konstitutionella kris kanske äntligen skulle vara över.

Om bara Irland godkände fördraget.

Irland var nämligen det enda medlemsland som skulle folkomrösta om Lissabonfördraget. Den irländska konstitutionen innehåller ett ovanligt starkt och tydligt krav att folket måste tillfrågas om nya EU-fördrag.

Det var alltså mycket som stod på spel – för Irland och för hela EU.

Under hela våren 2008 hade Ja-sidan på Irland ett stort övertag i opinionen, men försprånget minskade i ungefär samma takt som antalet osäkra väljare och valresultatet blev till slut ett klart Nej. Drygt 52 procent av dem som deltog i folkomröstningen svarade att de inte ansåg att Irland skulle godkänna Lissabonfördraget.

Irlands nej var en politisk kalldusch.

Både den irländska regeringen och övriga politiska ledare i EU hade mer eller mindre utgått från att det EU-vänliga Irland inte skulle trassla till unionens inre liv utan snällt rösta Ja. Men eftersom alla medlemsländer måste ratificera Lissabonfördraget innan det kan träda i kraft, innebar irländarnas nej att EU hamnade i ännu en konstitutionell kris.

Alla undrade varför de irländska medborgarna röstade nej.

Omedelbart efter folkomröstningen gjorde EU-kommissionens en första opinionsundersökning. En s k Flash Eurobarometer genomfördes mellan den 13 och 15 juni. I telefonintervjuer ombads 2000 väljare förklara varför de eventuellt hade avstått från att rösta, varför de röstat ja eller nej och vilka följder de trodde och hoppades att folkomröstningens resultat skulle få.

Ungefär hälften av dem som avstått från att rösta svarade att de inte hade förstått frågan. En stor del av ja-väljarna förklarade att de ansåg att Irland behöver EU och skulle tjäna på att godkänna Lissabonfördraget. Skälen för att rösta nej var betydligt fler, men en påfallande liten andel nämnde frågan om abort.

Följande argument för att rösta nej uppgavs:

”Vet inte tillräckligt om fördraget” ( 22 procent), ”Försvar av irländsk identitet” (12 procent), ”Säkerställa irländsk neutralitet i säkerhets- och försvarsfrågor” (6 procent), ”Litar inte på politiker” (6 procent), ”Vi förlorar rätten att utse en irländsk kommissionär”(6 procent), ”Försvar av vårt skattesystem” ( 6 procent), ”Mot idén om Europas Förenta Stater” ( 5 procent), ”Protest mot regeringens politik”( 4 procent), ”Förhindra att EU talar med en röst i världen”( 4 procent), ”Stora länder bestämmer i EU”( 4 procent), ”Försvar av små staterns inflytande” ( 3 procent), ”Förhindra EU-lagstiftning rörande samkönade äktenskap, abort och dödshjälp införs i Irland”( 2 procent), ”Hindra invandring”( 1 procent), ”EU fungerar bra ändå”(1 procent).

Denna Eurobarometer visar med andra ord att abortfrågan inte alls hade någon stor betydelse för det irländska folkets nej till Lissabonfördraget.

Men det gjordes ytterligare en undersökning – och då hände någonting med resultatet.

Den irländska regeringen bad företaget Millward Brown IMS att göra en djupare analys av valresultatet. Denna gång gjordes inte enbart telefonintervjuer, utan tolv så kallade fokusgrupper fick också svara på ett antal frågor.

När väljarna i denna undersökning fick lämna egna, spontana svar på frågan om varför de röstat nej var bristande förståelse och kunskap fortfarande det viktigaste skälet. Abort fanns inte ens med på listan över angivna skäl.

Men sedan fick fokusgrupper och väljare frågan ”Hur viktigt var följande för ditt beslut?” Och nu erbjöds de tio alternativa svar – där ”försvar av Irlands abortpolitik” ingick. Och då svarade hela 29 procent att det var ”mycket viktigt” att försvara den irländska abortpolitiken och 32 procent svarade att det var ”viktigt”.

Så förvandlades alltså det irländska folkets nej till Lissabonfördraget till en fråga om abort. Det var undersökningsföretaget Millward Brown IMS som gjorde kopplingen mellan aborter och fördraget, inte väljarna. Sedan drog den irländska regeringen stora växlar på resultatet, krävde rättsliga garantier rörande bl a abortlagstiftningen och inledde de förhandlingar som nu pågår.

Naill Behan fruktar att den irländska regeringens begäran om rättsliga garantier kommer att påverka kvinnors möjlighet att få abort – på Irland och i hela Europa.

För irländska kvinnor har det haft en avskräckande effekt, förklarar han. Men risken är att Irland också försöker minska betydelsen av Europadomstolens domar, påverka EU:s biståndspolitik och hejda försöken att underlätta rörligheten mellan EU:s länder.

Det är nämligen ingen hemlighet att Europadomstolen irriterar Irland, Polen och alla länder med restriktiv abortpolitik i Europa. Domstolen har flera gånger slagit fast att Europarådets medlemmar måste följa vissa grundläggande rättsprinciper i Europakonventionen, också när det gäller abortlagstiftningen.

Det gäller t ex rätten att få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång. Det var denna princip som Europadomstolen ansåg att Polen bröt mot när en gravid kvinna inte fick möjlighet att överklaga ett beslut som innebar att hon fövägrades abort och därmed blev blind.

Europarådet och Europadomstolen är visserligen inte EU. Men eftersom Lissabonfördraget innehåller en stadga för medborgerliga fri- och rättigheter som bygger Europakonventionen, fruktar Irland att EU i kommer att följa och tvinga sina medlemsländer att följa Europadomstolens praxis.

Så även om EU inte kan och inte får stifta gemensamma lagar rörande abort, fruktar Irland att Lissabonfördraget kommer att leda till att EU tolkar medborgerliga fri- och rättigheter på samma sätt som Europadomstolen, och därmed tvingar Irland att underlätta för irländska kvinnor att få abort.

Dessutom gäller EU:s princip om fri rörlighet också gravida kvinnor, vilket irriterar den irländska regeringen. Irländska kvinnor som resor till Storbritannien för att få abort provocerar den irländska regeringen, och det är bl a därför Niall Behan är orolig.

Den irländska regeringens tolkning av folkomröstningen borde utmanas, tycker han. Vi måste försöka förhindra att den överenskommelse som förhandlingarna nu handlar om inte kommer att innebära ytterligare steg tillbaka för EU:s politik rörande sexuell och reproduktiv hälsa och för unionens biståndspolitik.

Sveriges EU-minister håller med. Hon är också orolig över de nykonservativa vindarna i Europa som präglar unionens biståndspolitik och som kan leda till ytterligare begränsningar i kvinnors rätt och möjlighet att få abort.

Det vill hon försöka förhindra. Och kvinnors rätt att resa till ett annat EU-land för att få abort bygger på en grundläggande princip om fri rörlighet.

- Den är inte förhandlingsbar, lovar Cecilia Malmström. "