Risken med Europapartierna2009-02-24

Europapartier behövs. Men när EU lockar, reglerar och finansierar nya partier innebär det också en demokratisk risk.

Om detta skriver jag en kommentar i dagens SvD/Kultur. Den kan inte läsas på nätet - men här:

" Är det verkligen EU:s uppgift att skapa europeiska politiska partier? Tydligen. EU reglerar och finansierar europeiska partier och förhoppningen är att de ska bidra till ett mer aktivt, demokratiskt liv i unionen.

Denna okända och knappt ens diskuterade process beskrivs av statsvetaren Karl Magnus Johansson i ett intressant bidrag i den nyligen publicerade boken ”Europaperspektiv: Hur gemensam är den europeiska gemenskapen?” (Santérus)

Politiska partier på Europanivå anses kunna bidra till den allt fastare sammanslutning som är EU:s mål och mening. Förhoppningen är dessutom att partierna ska medverka till en mer öppen och demokratisk union – och till gränsöverskridande politisk debatt inför valen till Europaparlamentet.

Vid toppmötet i Maastricht 1991 slog EU:s politiska ledare därför fast att ”politiska partier på europeisk nivå är viktiga som integrationsfaktor inom unionen. De bidrar till att skapa ett europeiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarens politiska vilja”.

Sedan dess har ett EU-finansierat europeiskt partisystem successivt vuxit fram. En särskild förordning klubbades 2003 där vissa krav ställs för att partierna ska betraktas som europeiska och därmed få EU-bidrag. Partierna måste t ex företrädas av ledamöter i Europaparlamentet i minst en fjärdedel av medlemsstaterna och dessutom respektera vissa demokratiska principer.

Idag finns det elva politiska partier på EU-nivå. Visserligen har de största europeiska partierna – EPP( moderaternas och kristdemokraternas europeiska parti), PES (där socialdemokraterna ingår) och ALDE ( folkpartiets europeiska hemvist) – funnits sedan 1970-talet. Men resten har bildats under senare år och en del av dem hade sannolikt inte uppstått utan löftet om och lockelsen av EU-bidrag.

EU försöker alltså aktivt skapa europeiska politiska partier. Hur har det påverkat EU? Karl Magnus Johanssons slutsats är att Europapartiernas inflytande än så länge är begränsat, bl a eftersom de nationella partier som ingår inte gärna låter sig styras ovanifrån. De svenska moderaterna har t ex inte låtit sig övertygas av EPPs federalistiska Europavision och miljöpartiet strutnar i att The Greens hyllar Lissabonfördraget.

Det är samtidigt uppenbart att Europapartierna spelar en allt viktigare roll i EU. De medverkar till en sedan länge efterfrågad, gränsöverskridande politisk diskussion i EU. Men finns det inte också en påtaglig risk med detta experiment i förstärkt europeisk demokrati?

Partier utan ordentlig förankring i nationella demokratier lever långt borta från EU-medborgarna – men får samtidigt allt mer att säga till om. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop. Och vilka intressen ligger bakom partierna som växer fram?

Det senaste i raden leds t ex av mannen bakom Irlands nej till Lissabonfördraget, Declan Ganley. Partiet heter Libertas och håller just nu på att öppna kontor i alla EU:s medlemsländer, i syfte att påverka opinonen inför valet till Europaparlamentet. Det räcker med en enda titt på partiets hemsida( www.libertas.eu) för att bli en smula fundersam. Vem betalar denna otroligt påkostade kampanj?

Inte EU - än så länge. Men när EU lockar med bidrag och tillgång till en viktig, övernationell politisk arena växer ett nytt politiskt landskap fram i Europa. Och man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att frukta att t ex extrema högerpartier kommer att göra nya försök att skapa ett nytt, starkt gemensamt Europaparti.

EU:s framväxande, gemensamma partisystem kan helt enkelt utvecklas på ett sätt som de välvilliga konstruktörerna inte alls hade tänkt sig. "

Annika Ström Melin
Journalist med inriktning på Europafrågor