EU-president Sarkozy2008-10-27

Frankrikes hyperaktive president har förändrat EU. Han uppträder som den EU-president han inte är.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy har under de senaste månaderna uppträtt som om han redan vore den starkare "president" som ett tillämpat Lissabonfördraget eventuellt skulle kunna leda till.

Det är lätt att bli en smula nervös över hans framfart.

Han är långt ifrån den kompromissande, enande kraft som EU:s rullande ordförande ska försöka vara.

Han går i täten.

Han vill ställa allt till rätta.

Och han får nästan bara applåder.

Men på vems uppdrag agerar han? Och vad säger han när han far fram som en skottspole över världen?

I dagens Financial Times skriver Wolfgang Münchau att Nicolas Sarkozy förra veckan försökte genomföra en "coup d’état of sorts in Europe".

Det var när Sarkozy lät förstå att han skulle vilja " remain the de facto president of the eurozone until the end of 2009" eftersom varken Tjeckien eller Sverige hör till eurogruppen.

Eftersom Tyskland avskyr den franska viljan att upprätta ett slags ekonomisk regering i EU sades det förra veckan att Sarkozys förslag aldrig kommer att bli verklighet.

Men Wolfgang Münchau skriver idag att han inte längre är "so sure whether the immovable obstacle of Angela Merkel, the German chancellor, will be able to withstand the irresistible force of Mr Sarkozy for much longer."

Eurogruppen behöver ett starkare styre, anser han.

Om den finansiella och ekonomiska krisen fortsätter och fördjupas tror han dessutom inte att Merkel kan stå emot Sarkozys förslag - och förklarar varför:

" Germany is fast losing allies in its fundamentalist opposition to economic governance beyond the stability and growth pact. The Spanish and the Italians favour it, and even the Dutch have been proposing a eurozone-wide action plan.

Now that the crisis has hit eastern Europe, I would expect Austria, Slovenia and Slovakia to demand solidarity from within the eurozone too.

The sixth reason is continued uncertainty over the Lisbon treaty. The treaty would establish a permanent presidency of the European Council, which could deal with crises beyond a six-month horizon. Many shudder to think of what would have happened if the europhobic Czech government had been in the EU’s driving seat during the present half-year. For as long as the treaty is unratified, EU leaders have no choice but to go outside it in dealing with crises.

Will Mr Sarkozy succeed? Ms Merkel will probably continue to boycott any French efforts in this direction for a while. German officials have developed a habit of reacting negatively in anticipation of what the French might propose. But Mr Sarkozy has been pushing Ms Merkel into a corner. I doubt she will be able to say nein forever without making positive contributions of her own.

For now, Mr Sarkozy will remain president of France alone. But if, or rather when, the crisis deteriorates, his coup d’état may well succeed."