Förfärlig debatton2008-09-03

Debatten om boken "Kurdistan. Landet som icke är" har spårat ur och Ingmar Karlsson bidrar med förfärliga personangrepp.

Jag recenserade Ingmar Karlssons bok "Kurdistan. Landet som icke är" för Svenska Dagbladet och förklarade att jag tyckte att det är en mycket läsvärd bok.

När Dilsa Demirbag-Sten i Expressen kallade boken för ett "fuskverk" och gick till hårt personangrepp på Ingmar Karlsson tyckte jag att det var mycket obehagligt - se mitt inlägg förra veckan.

Sedan dess har debatten fortsatt - i bloggvärlden har den helt spårat ur.

Och när Ingmar Karlsson i en intervju i Radio Jönköpings sändningar igår förklarade att Dilsa Demirbag-Sten ”sitter i Röda korsets styrelse och Svenska institutets styrelse och andra organ, för att hon är invandrare” bidrar han till den förfärliga debattonen.

Låt mig för egen del förklara att jag ofta har uppskattat Dilsa Demirbag-Sten som författare och som en salt röst i samhällsdebatten.

Dock inte i denna.

Menar hon verkligen att bara kurder får skriva böcker om den kurdiska frågan? Så kan det hon skriver i dagens Expressen tolkas.

"Trots att det finns mer än sextio tusen kurder i Sverige - många med akademisk utbildning - har nu en svensk generalkonsul med tvivelaktiga intentioner och kunskaper upphöjts till landets främsta kurdexpert", skriver hon.

Vad menar hon egentligen?

Det är för det första fritt fram för alla att försöka skriva en bok om den kurdiska frågan.

Det är för det andra väldigt märkligt - och ganska obehagligt -att ens antyda att frågan om Kurdistans vara eller icke vara enbart skulle vara en angelägenhet för kurder.

Gäller det alla ämnen?

Dilsa Demirbag-Sten har t ex under senare tid skrivit om det svenska folkhemmet, arbetarrörelsen och rasismen - och jag märker hur lite hon vet om svensk arbetarrörelse.

Det är ett ämne som jag har läst kopiöst mycket om och som dessutom har varit en del av mitt liv.

( Min farfar och farfars bror var pionjärer i den svenska socialdemokratin, min far var socialdemokrat och min hatkärlek till socialdemokratin har - på gott och ont - präglat mitt liv.)

Men självklart ska alla rörelser och dess värderingar granskas och beskrivas utifrån. Det är utmärkt att Dilsa Demirbag-Sten ger sig på svensk arbetarrörelse, det behöver den.

Rörelser som förvandlas till sekter där det avkrävs lojalitet är bland det värsta som finns.

Därför borde Dilsa m fl välkomna att det finns människor utanför den kurdiska kretsen som intresserar sig för kurdernas situation i världen.

Dessutom kan jag fortfarande inte begripa hur någon människa kan läsa Ingmar Karlsson bok som ett angrepp på det kurdiska folket.

Boken är ju tvärtom ett kraftfullt inlägg för stärkta mänskliga fri- och rättigheter för kurder i alla länder där de förtrycks.