Sveriges förändrade politik2008-08-12

När förvandlades egentligen Sveriges migrationsminister Tobias Billström till den överstatliga flyktingpolitikens förespråkare i EU? Det kan man undra efter läsningen av en ny, intressant bok av statsvetaren Hans E Andersson.

Om detta skriver jag i en kommentar som publiceras i SvD/Kultur idag - och som kan läsas här:

" När förvandlades egentligen Sveriges migrationsminister Tobias Billström till den överstatliga flyktingpolitikens förespråkare i EU?
För några år sedan var han kritisk. Idag är han en av dess främsta förkämpar.

Han är visserligen inte ensam om att ha bytt ståndpunkt. I den nyligen utkomna boken ”Överstatlig flyktingpolitik”( Boréa Bokförlag) beskriver statsvetaren Hans E Andersson hur både den tidigare socialdemokratiska regeringens och den dåvarande borgerliga oppositionens företrädare under lång tid och fram till ganska nyligen bekämpat allt tal om harmoniserad flyktingpolitik i EU.

Det är en fascinerande redogörelse. Under EU-medlemskapets första tid var Sverige ytterst skeptisk till allt överstatligt beslutsfattande inom flyktingpolitikens område. Men under förhandlingarna om Amsterdamfördraget 1996 accepterade Sverige att delar av flyktingpolitiken skulle beslutas gemensamt, men krävde fortsatt enhälliga beslut och att lagstiftningen enbart skulle gälla minimiregler.

Några år senare – under förhandlingarna om Nicefördraget – förändrades positionerna ytterligare. Nu förspråkade Sverige aktivt borttagen vetorätt inom asylpolitikens område. Det sista steget bort från den tidigare, kritiska ståndpunkten togs under förhandlingarna om det konstitutionella fördraget och Lissabonfördraget. Sverige accepterade då att minimireglerna inom EU:s flyktingpolitik så småningom ska ersättas med enhetliga.

Mot detta protesterade Tobias Billström m fl som under riksdagsbehandlingen av det konstitutionella fördraget ville ha fortsatta minimiregler, för att ”ge möjlighet för det enskilda landet att föra en mer solidarisk politik...”( mot.2005/06:U338)

Sedan dess har alltså Sveriges migrationsminister ändrat åsikt, och för egen del anser jag att det finns goda skäl för det. Eftersom EU har gemensamma gränser utåt och fri rörlighet inom unionen verkar det rimligt att också ha gemensamma bestämmelser för asyl och invandring.

Faran med minimiregler är dessutom att ett land med mer generös flyktingpolitik utsätts för tryck och tvingas införa skärpta regler, vilket kan resultera i ett otrevligt ”race to the bottom”. Det är naturligtivs bättre om alla EU-länder följer samma generösa och rättsäkra asylrelger.

Men det vore för det första klädsamt Billström (och alla andra som ändrat sig) förklarade vad som fått dem att tänka om. Omvändelse i tysthet bidrar inte till förtroende eller förståelse, varken för EU eller för politiken.

Det är för det andra hög tid för Tobias Billström att mer aktivt försöka se till att hela EU får den ”solidariska” politik som han så sent som för några år sedan motionerade om. Risken med en enhetlig flyktingpolitik är ju att det blir den minsta – och därmed sämsta – gemensamma nämnaren som blir bestämmande för alla.

Den som inte vill att t ex Danmark, Nederländerna och Italien ska bestämma innehållet i Sveriges framtida asylpolitik måste höja rösten, för snart börjar allvaret.

EU:s nuvarande ordförandeland Frankrike vill att medlemsländerna ska ingå en s k ”pakt” som innehåller en del oklara och delvis oroande delar. Visserligen förslås att EU ska öppna dörren på glänt för ekonomisk invandring, men pakten innebär framförallt förslag om s k effektivt återvändande, gränskontroller, gemensam kamp mot s k illegal invandring m m. Migrationspolitiken kommer att bli en huvudfråga under toppmötet i oktober och snart väntar också förhandlingar om en rad nya direktiv som ska utgöra basen i den framtida, helt gemensamma asyl- och invandringspolitiken i EU.

Helt gemensamma lagar i en överstatlig asyl- och invandringspolitik kan leda till en mer restriktiv politik – som blir tvingande också i Sverige. Det var förhoppningsvis inte syftet med den förändrade politiken.

Annika Ström Melin
journalist och skribent med inriktning på Europafrågor