Vaxholm än en gång2008-03-12

Hur kommer det sig att svenska riksdagsledamöter inte inser att det finns länder som applåderar EG-domen rörande Vaxholm?

Det kan man undra när man lyssnar på debatten i EU-nämnden inför EU-toppmötet som inleds imorgon.

Toppmötet ska bl a ta upp frågor som rör Lissabonstrategin, energi- och klimatpaketet och dessutom t ex frågan om president Sarkozys s k Medelhavsunion, som tack och lov urvattnats och numera kallas för en förstärkt Barcelonaprocess.

Socialdemokraternas Susanne Eberstein föreslog att Fredrik Reinfeldt under toppmötet ska presentera ett förslag till uttalande med anledning av domen rörande Vaxholm.

Vi kan inte acceptera, sa hon, att EG-domstolen överprövar regler som rör den svenska modellen.

Övriga länder kommer säkert att förstå att många i Sverige är oroliga och att misstänksamheten gentemot EU har ökat och att Sverige därför vill ha ett klargörande rörande domen, hävdade hon och fick stöd av miljöpartiets Ulf Holm och vänsterpartiets Jacob Johnson.

Men vet inte riksdagsledamöterna att flera länder - bl a Lettland - har applåderat EG-domstolens utslag?

Många länder anser att svenska regler för löner och andra villkor på arbetsmarknaden är ett ovanligt effektivt sätt att begränsa den fria rörligheten.

De vill med all säkerhet INTE ställa sig bakom ett uttalande.

EG-domstolens roll är ju faktiskt att tolka gemensamma regler kring vilka det uppstått en tvist.

Det var därför tvisten kring Vaxholm hamnade i EG-domstolen.

Visst har EG-domstolen fått en ibland obehagligt stark roll i EU.

Men om EU:s lagstiftning blir bättre, tydligare och lättare att tolka kommer domstolen inte att kunna få samma inflytande.

Och hur skulle egentligen EU kunna fungera utan en sista insats som har rätt att lösa tvister och tolka den gemensamma lagstiftningen och vad de gemensamma reglerna innebär?

Antagligen inte särskilt väl.