Sanningens minut 2008-02-17

När Kosovo utropar sin självständighet innebär det något av en sanningens minut för EUs gemensamma utrikes och säkerhetspolitik.

Detta är en kommentar som sändes i Godmorgon, världen! söndagen den 17 februari:

http://sr.se/Ekot/

och som kan läsas här:

" Är det någon som minns lord Carrington?

Han var brittisk utrikesminister och fick sen EUs uppdrag att försöka mäkla fred i det sönderfallande Jugoslavien för sexton år sedan

Det var hösten 1991 och vintern 1992 och EU försäkrade att unionen minsann skulle se till så att det inte blev krig i Europa

Men lord Carrington hade inget att erbjuda och inget att hota med och han såg allt tröttare och allt mer desillusionerad ut innan han gav upp

Och det blev krig och etnisk rensning och flyktingströmmar i Europa

Och EU tvingades ropa på hjälp – bl a från USA

Och det var bl a därför som EU sedan - under andra halvan av 1990-talet - började bygga upp en mer gemensam utrikes och säkerhetspolitik

och till slut gick så långt att unionen i Helsingfors 1999 beslutade att inrätta gemensamma insatsstyrkor för militär och civila krisberedskap

Och det är därför det nu är upp till bevis

För trots att både viljan att tala med en röst och handlingsförmågan i EU är större den här gången verkar alla vara illavarslande nervösa

Risken är att det inte går så bra, den här gången heller

EUs länder kommer tydligen för det först inte ens att lyckas samordna sina erkännaden av Kosovo

En grupp länder med Frankrike och Storbritannien i spetsen kommer snabbt att erkänna den nya staten

medan tydligen t ex Sverige vill vänta en stund

och Grekland, Rumänien och Spanien ännu längre

Och sist av alla Cypern som helst vill slippa erkänna Kosovo

Visserligen är det inte EUs sak att erkänna nya länder – det gör varje medlemsland för sig – men en alltför splittrad och alltför utdragen erkännandeprocess ger naturligtvis ett svagt och splittrat intryck

Och den insats som EU har beslutat om och nu förbereder i Kosovo verkar för det andra vara ovanligt komplicerad

Det är faktiskt EU:s största insats hittills

EU Lex Kosovo kallas den och

ska bestå av 1 800 poliser och jurister i en omfattande s k rättsstatsmission

som successivt ska ta över ansvaret för Kosovo

och som om fyra månader ska vara klar att skickas dit

EU Lex Kosovo är alltså ingen militär insats

Men eftersom Serbiens premiärminister tycker att denna rättsstatsmission liknar en ockupationsstyrka

är det förstås frågan om den verkligen kommer iväg

och om den i så fall kan – och förmår – uppfylla sitt uppdrag mot Serbiens vilja – och om det bryter ut strider i Kosovo?

Det handlar alltså sist och slutligen om EU:s strategi och plan för hela Västra Balkan och om EUs utrikespolitiska trovärdighet i hela världen

Planen går ut på att alla länder på Västra Balkan - också Serbien – så småningom ska bli medlemmar i EU

Trovärdigheten testas eftersom EU på detta sätt säger sig kunna skapa fred och stabilitet i Europa – och i världen

Genom att använda sin mjuka makt och locka med medlemskap och genom att använda de nya s k instrument som unionen har skaffat sig hävdar EU att unionen har lärt sig läxan från misslyckandet under 1990- talets början

och nu har viljan och kraften och instrumenten som behövs för att hindra nya krig i Europa

Men om EU inte lyckas lösa problemen i Kosovo

så kommer många fråga vad EU har i Kongo och Tchad och hela världen att göra.........

Det är alltså mycket som står på spel för EU

och även om ingen kommer att nämna lord Carringtons namn

när utrikesministrarna samlas i Bryssel imorgon

så borde de kanske tänka på honom

när EUs roll i världen nu åter sätts på prov"