Tystnaden om euron2008-02-06

Var folkomröstningen om euron i Sverige olaglig? Det hävdar Joakim Nergelius i en ny bok - som är läsvärd, även om jag inte håller med om slutsatsen.

Om detta skriver jag en kommentar som publiceras i SvD/Kultur och som också kan läsas här:

http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_843863.svd

" Hur kommer det sig att ingen diskuterar EU:s gemensamma valuta i Sverige? Euron är trots allt historiens mest långtgående europeiska enhetsexperiment.

Den som enbart följer svensk inrikespolitisk debatt kan möjligen få för sig att projektet har lagts på is. Men kön av länder som vill införa euron som betalningsmedel är lång och ganska snartom inte allt för lång tid kan Sverige vara det enda landet runt Östersjön – förutom Ryssland – som inte handlar med euro.

Efter folkomröstningen om euron 2003 har tystnaden emellertid varit nästan total, trots att hela det etablerade Sverige efter det totala nederlag som omröstningen utgjorde borde ligga på analyssoffan.

Det handlar ju om att försöka få svar på några snudd på existensiella frågor: Varför gick det som det gick? Och hur ska det bli? Euron ställde Sveriges komplicerade förhållande till Europeiska unionen på sin spets, vilket vore värt en självkritisk prövning och debatt.

Därför är det oerhört uppfriskande att läsa Joakim Nergelius flammande appell ”En olaglig folkomröstning. Sverige och EMU” (Santérus förlag).

Nergelius är professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet och en av dessa alltför få akademiker som vågar sticka ut hakan och bidra med sin åsikt i den samhällspolitiska debatten.

Joakim Nergelius anser att folkomröstningen om euron var ”ett fullkomligt gigantiskt fiasko för hela det svenska politiska och ekonomiska etablissemanget, utan motstycke i modern svensk historia”.

Han är förtvivlad över att folkomröstningen om euron ägde rum och tycker att ”förspelet, kampanjen och resultatet” belyser några ”fundamentala problem i det svenska samhällslivet”.

Eftersom Sverige varken begärt eller fått något undantag från de tvingande regler i EU:s fördrag som reglerar medlemsstaternas deltagande i unionens ekonomiska och monetära samarbete, bör euron snarast möjligt ersätta kronan som lagligt betalningsmedel i vårt land, anser Nergelius.

Särskilt upprörd är han över att Carl Bildt föreslog att frågan skulle avgöras i en folkomröstning, utan att ta någon som helst hänsyn till de rättsliga förpliktelser som Sverige hade, och utan att fundera över att resultatet av omröstningen skulle kunna bli ett nej.

Kritiken mot den tidigare moderatledaren innehåller en viktig poäng. Den relativiserande pragmatismen har en förunderligt stark ställning i vårt land. Intresset för konstitutionella principer är lojt och alla partier skrattar när Carl Bildt hånar dem han lite föraktfullt brukar kalla ”lagvrängare”.

Och varför har aldrig Sverige – liksom Danmark och Storbritannien – begärt undantag från EU:s bestämmelser om den gemensamma valutan? Det anses tydligen så otänkbart att frågan inte ens behöver diskuteras.

Joakim Nergelius resonemang innehåller alltså flera både underhållande och tänkvärda poänger. För egen del anser jag emellertid att det skulle ha varit orimligt att genomföra en så stor, planerad samhällsförändring som att byta valuta i Sverige utan att låta folket delta i beslutsprocessen.

Det handlar inte enbart om Sverige, utan om hela unionens besvärande demokratiska problem. Införandet av euron var ett omvälvande, långsamt verkande men ändå historiskt beslut som kommer att svetsa samman de länder som ingår. Liksom så mycket annat i EU infördes euron utan tillräckligt djup folklig förankring.

Men om Europa ska ha någon framtid, måste det finnas politiker som vågar gå till val på idén. EU:s förespråkare tvingas allt för sällan försöka vinna folkets stöd för sina åsikter, och förtjänar därför ett och annat folkigt nej. Men de borde faktiskt fundera över varför, och inte hålla tyst och låtsas som om ingenting har hänt.

Annika Ström Melin
journalist och skribent med inriktning på Europafrågor"