Sätt press på Iran2007-11-15

Kommer EU:s medlemsländer lyckas samla sig till en någorlunda gemensam syn på hur den allt mer laddade frågan om hur Iran ska behandlas? Det verkar inte så.

Denna krönika publiceras också på www.utrikesbloggen.se

" Storbritanniens premiärminister Gordon Brown skärper tonen och har en smula otippat fått med sig Frankrikes Nicolas Sarkozy på sin sida i kravet på kännbara sanktioner, medan Tyskland vill fullfölja den något mjukare linjen i förhandlingarna med Iran.

Och när Gordon Brown i måndags höll sitt första utrikespolitiska linjetal fanns inget tvivel om att den nye brittiske premiärministern följer sin företrädare i spåren.

Brown talar liksom Blair väl om EU, men väljer när det kommer till kritan gemenskapen med USA.

I måndagskvällens tal betonade Brown den speciella, värdegrundande relationen mellan USA och Storbritannien och krävde omfattande sanktioner gentemot Iran.

När Frankrikes president Nicolas Sarkozy krävde samma sak under ett framträdande i den amerikanska kongressen fick han jublande applåder. ”Sarko – amerikanen” kallas presidenten i amerikansk press och det märkliga är att inte särskilt många tycks ta illa upp, ens på hemmaplan.

Nicolas Sarkozy har förändrat det franska, traditionellt avståndstagande förhållandet till USA och därmed också den utrikespolitiska balansen i Europa. Det ”gamla Europas” radarpar har splittrats, i alla fall i synen på Iran.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel besökte visserligen också USA ungefär samtidigt som den franske presidenten, men det ledde inte till några stora rubriker. Tyskland fortsätter att varna för sanktionspolitik gentemot Iran, vilket inte är särskilt populärt på andra sidan Atlanten.

Men Angela Merkel måste både tänka på sin koalitionspartner – den tyska socialdemokratin – och på den tyska industrin, som har en omfattande handel med Iran. Den tyska förbundskanslern fullföljer också en traditionell tysk utrikespolitisk linje när hon betomar samtal och förhandlingar istället för sanktioner och vapenskrammel.

Men vad vill den samlade Europeiska unionen? I en svavelosande artikel i The Guardin skrev Timothy Garton Ash nyligen att EU rör sig långsammare än en ”berusad snigel” när det gäller Iran.

Men det är bråttom och hög tid för EU att ta sig samman, anser han.

Om EU inte vill att Iran ska utveckla kärnvapen ( vilket enligt Garton Ash vore en katastrof) och inte heller att USA ska angripa Iran militärt (vilket Garton Ash också varnar för) är det dags för EU att formulera ett trovärdigt alternativ.

Men finns det en europeisk, gemensam tredje ståndpunkt? Inte för närvarande. När det blir allvar är EU:s omtalade gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik helt enkelt inte särskilt gemensam.